Andreas Hedén Trio – Who´s beatiful

Hemlandssånger (2005)

Andreas Hedén Trio – Who´s beatiful

Ett bra sätt att få en uppfattning om en skiva kan vara att ta ett litet smakprov på nätet, exempelvis dagen.se./musik. Det som slår mig när jag lyssnar är hur enkelspårigt, likriktat och tråkigt många skivor låter. Det är samma tempo, samma uppbyggnad och för lite variation. Varför? Är det brist på fantasi eller rädsla att våga göra något nytt? Tyvärr måste jag nog säga att det som känns mest enkelspårigt är det som är vanligast att höra i våra kyrkor och kapell det vill säga gospel, kristen rock och olika former av körpop. Synd. Självklart finns undantag men de är få. Under genren jazz med kristna förtecken finns ett mycket blygsamt utbud men det lilla som erbjuds är av hög klass. Andreaz Hedén Trio är en ensemble värd att lägga på minnet. Dessa jazzuida gossar som uppmärksammats av jazzexpertisen vågar tänja gränserna och bryta ny mark. Trion har med skivan Who´s beautiful från 2005 placerat sig i jazzens premier league. I den ligan är samspel, klang, dynamik och pauser viktiga musikaliska element. Bra musiker, likt Hedéns gäng ser pauserna som ett verktyg. Mindre bra musiker spelar hela tiden, oavbrutet utan paus – ett effektivt sätt att trötta ut den som lyssnar. Who´s beutiful innehåller alla rätta ingredienser som en nyskapande skiva bör innehålla. En blandning av olika uttryck. Här finns inåtvända låtar som Divina och Alltid. Svängigt jam i Falling och komfortabla fusionslåtar som Quiet comfort. Herrarna i trion under broder Hedéns ledning vågar förnya. Det är bra. Det bästa som finns är när ensembler vågar spränga gränser och prova nya grepp. Nya grepp är inte farligt även om det till en början oftast tas emot med en viss skepsis. Efter en tid känns det nya inte längre nytt utan bekant och komfortabelt. Who´s Beautiful är en skiva där Andreaz Hedén Trio låter tonerna tala sitt eget språk. Ibland råder lugn ibland sväng. Med Hedén bakom pianot kan en improvisation kännas som en melodi och ibland flyter melodiken ut i improvisation. Finurligt. Almgren, Holgersson, Jonsson, Runeson och Åhlén lyfter sin kapellmästare och hela trion på ett smakfullt sätt mot nya höjder. Om du är rädd för musikalisk förnyelse i din skivsamling så köp inte den här plattan. Om du däremot vågar låta musiken öppna nya dörrar så köp den.

/Peter Stolpestad (publicerad i Pingst.se 2007)

Publicerad i kategorin: Recensioner 2007