Artikel: Evelyn Glennie trivs bland rytmiska figurer

(2015)

Artikel: Evelyn Glennie trivs bland rytmiska figurer

Evelyn Glennie har tagit med sig trummorna in i musikens finrum. Bongos, cymbaler, marimbor och pukor ingår i hennes verktygslåda och efter år av hårt slit får hon nu ytterligare ett kvitto på den unika roll hon har som slagverkssolist.

Slagverkaren är den klassiska musikens multitasker, det vill säga den som inte bara ansvarar för trummorna utan också tar hand om pukan, cymbalen, xylofonen och en lång rad andra instrument. Ofta behövs en rymlig lastbil och ett stort scenutrymme för att kunna turnera.

Idag är slagverket den instrumentgrupp som i en symfoniorkester lever med att nya instrument ständigt tillkommer, ibland exotiska från fjärran land och ibland mer hemmagjorda ljud hämtat från ett skrotupplag. Evelyn Glennie likt andra slagverkare i världen trivs bland omöjliga rytmiska figurer men också i mötet med nya instrument. En slagverkare kan ibland uppfattas som den som håller sig i skymundan längst bak för att under några sekunder kunna explodera i en jublande cymbalcrash. Evelyn Glennie har under många år klivit fram som solist framför många orkestrar och påvisat att slagverkare visst kan ha ett solistiskt uppdrag, precis som pianisten, violinisten eller trumpetaren.

Evelyn Glennie föddes 1965 och är bördig från Skottland. Som slagverkare har hon varit solist med stora världsorkestrar som New York Philharmonic, London Symphony Orchestra och även svenska Radiosymfonikerna. Mest känd blev hon för allmänheten när hon 2012 medverkade vid invigningen av OS i London.

Glennie har uruppfört ett stort antal verk och dessutom har flera moderna tonsättare skrivit direkt för henne. Många tonsättare är ständigt ute efter nya spännande ljudmattor, som exempelvis dansken Anders Koppel. I Koppels ”Konsert för aluphone” möter lyssnaren inte bara marimban utan även aluphonen som med sin säregna klang påminner om ljudet från kinesiska risskålar. Till världspremiären 2014 av Koppels konsert blev det inte helt oväntat Evelyn Glennie som fick frågan att ta sig an uppgiften eftersom hon två år tidigare hade den delikata uppgiften att till OS-invigningen spela på det då nya instrumentet.

1988 medverkade den då 23-åriga Evelyn Glennie tillsammans med kollegan David Corkhill och de två stora pianogiganterna Sir George Solti och Murray Perahia på inspelningen av Béla Bartóks ”Sonata för slagverk och piano”. Skivan blev språngbrädan på Glennies spännande slagverksresa och nu 27 år senare kan Evelyn Glennie se tillbaka på en enorm skörd av inspelningar med musik från världens alla hörn. Tonsättare som japanskan Keiko Abe, finländaren Aulis Sallinen, brasilianaren Ney Rosauro och dansken Per Nörgård är för att nämna bara ett fåtal några som fått Glennie att ge sig på nya musikaliska bergstoppar.

Evelyn Glennie är sedan tolv års ålder döv. Sant eller falskt så menar Glennie att hon genom kroppen fångar upp de musikaliska vibrationerna som uppstår. Hörandet och kännandet är samma sak anser hon och föredrar därför att spela barfota eftersom kontakten med marken är avgörande. På hennes hemsida med den självsäkra titeln ”The World´s Premier Percussionist” får vi en bra beskrivning av Evelyn Glennie, inte bara som slagverkare utan även som föreläsare i ämnet hur man får världen att lyssna. Evelyn Glennie är en god ambassadör för musikens olika nyanser och hon har en unik förmåga att lyssna med hela kroppen trots att hon inte hör.

Den nionde juni är det dags för henne att med dunder och brak få mottaga årets Polarpris av kung Carl den XVI Gustaf.

/Peter Stolpestad (publicerad i Dagen 20150324)

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategorin: Artiklar 2015