Gustav Mahler – Symf 10

Wiener Philharmoniker/Harding/DG (2008)

Gustav Mahler – Symf 10

Den 33-årige dirigenten Daniel Harding möter en av världens stoltaste orkester, Wiener Philharmoniker i denna strålande inspelning av Mahlers ofullbordade 10e symfoni. Orkestern som mellan åren 1898-1901 hade Mahler himself som chefdirigent möter nu hundra år senare det unga explosiva stjärnskottet från Oxford, Daniel Harding i symfonin från 1910. Gustav Mahler är en av tidernas största symfoniker. Han antogs som15-åring till konservatoriet i Wien för att studera piano och utvecklades senare till en gigant inom orkesterkomposition. Symfonin inleds med ett vackert Adagio à la Mahler där stråkarna bländar med hjälp av mustiga horn och basuner. Inledningen andas vemod och hopp, kanske Mahler kände på sig att detta var hans sista komposition med tanke på att han drabbats av sjukdom. Som sig bör i en Mahler symfoni så är andra sats ett friskt Scherzo som följs av ett Purgatorio, en slags kort mellansats med betydelsen skärseld. Den mäktiga 25 minuter långa finalen föregås av ett nytt Scherzo. Finalen inleds med dunkla slag på stortrumman samt teman i det grova brasset. En stor symfonikers sista stora verk avslutas med känsla av sorg, frågor men också med en strimma av ljus och hopp. Symfonin som Mahler inte hann fullborda före sin död 1911 är ett hans mästerverk som är värt att upptäcka. Daniel Harding håller en av världens högst ansedda orkester tydligt i sina armar och kommer säkert komma tillbaka till Wien.

/Peter Stolpestad (publicerad i Pingst.se 2008)

Publicerad i kategorin: Recensioner 2008