Krönika: Är ridån på väg ned i musikmaskineriet?

(2016)

Krönika: Är ridån på väg ned i musikmaskineriet?

Jag känner mig manad att skriva några rader om tjafset runt Idol. Just nu pågår debatten angående de stackars idolernas rättigheter, villkor, avtal och hur de utnyttjas och används i den allt tuffare underhållningsbranschen.

Att bli yrkesmusiker börjar med ett starkt intresse, talang och år av övning. Inom den klassiska musiken leder det oftast till akademiska studier och om det vill sig väl, ett jobb i någon orkester som Marinens Musikkår eller om du är riktigt framgångsrik New York Philharmonic. På dessa platser gäller regler och avtal, ordning och reda men givetvis också hård konkurrens. För musiker i underhållningsbranschen handlar det om jobb på festivaler, tv-shower, turnéer och att spela in skivor med mera. Vägen dit är stenhård, för många nästan helt hopplös. Här är regelmässiga avtal sällsynta.

Musikerförbundet har tagit upp kampen för idolernas rättigheter. Bakgrunden är att förbundet menar att idolerna har slavliknande kontrakt med skyldigheter att skriva på icke förhandlingsbara avtal gällande bland annat upphovsrätt och skivkontrakt. Det finns så klart en viss skillnad mellan att vara akademiker i musik och att vara en ung människa som gillar att sjunga. För mig är det dock viktigt att den unga människan som brinner för att satsa på musik inte blir livegen när hon eller han har lyckats gå långt i idoltävlingen. Det är då det skall kopplas på bra överenskommelser i en bransch som är stentuff. Allt bygger på unga människors drivkraft att försöka lyckas. TV har ett ansvar. Musik- och underhållningsbranschen har ett ansvar liksom produktionsbolag, bokningsbolag och skivbolag. Ansvar för musiken och för att lotsa unga musiker rätt.

Många av oss som har växt upp med den kommunala musikskolan vet värdet av outtröttliga musiklärare som inspirerat oss. Att syssla med musik i unga år var då, på åttiotalet, en folkrörelse som vi ser god frukt av. Sverige är trots sin litenhet ett stort musikland, än så länge. Musikskolan tog ansvar för att många lärde sig spela. Den kartan har ritats om sedan åttiotalet. Nu gäller det att den enskilde individen tänker business och marknadsförning mer än att spela och sjunga. Det existerar jobb där det finns staber av människor som gör allt för att sälja produkten, det vill säga artisten och musiken. Om de tillfällena omges av katastrofala villkor för utövarna så dräneras alltihop.

Det finns en uppenbar risk att det inte blir mycket kvar av vårt svenska musikunder om idolfenomenet får föra befälet. Några enstaka kommer att klara av pressen och tidsmangeln. Flertalet blir utbrända och ersatta med nästa års nya namn. Inget av detta handlar om musikaliskt innehåll utan istället blir TV ett filter där alla unika och begåvade unga talanger som inte vill underordna sig branschens stryptag på musiken utestängs.

Det är en sorglig utveckling och synd om alla musiker och på lång sikt synd om musiken som genre. Ridån är sakta på väg nedåt i det världskända svenska musikmaskineriet.

/Peter Stolpestad (Blekinge Läns Tidning 20161123)

Publicerad i kategorin: Krönikor 2016