Krönika: Hur viktig är tävlingen egentligen?

(2015)

Krönika: Hur viktig är tävlingen egentligen?

Rösta in, rösta ut. Rösta hit och rösta dit. Vi hissar och dissar och det går snart inte att hitta så mycket på tv som inte handlar om att ge poäng och rösta för eller emot.

Jag funderar på om själva tävlingen i matlagning, dans, sång och musik är så viktig egentligen. Bra tv kan det möjligtvis bli, speciellt när vi får gotta oss åt en smaskig maträtt som ger fem poäng eller en katastrofal sånginsats som juryn skrattar åt.

Vad gäller musik så kan man fråga sig hur framtidens musiker kommer präglas av dagens fokus på att lyckas utan att egentligen ha gjort sin läxa. Musikyrket handlar om att ständigt jobba med sin talang likt en idrottsman som håller fysiken i god trim. Att lyckas i Idol innebär inte per automatik att din musikaliska resa blir långsiktigt hållbar. Sångare blir man inte efter några omröstningar, nej sångare blir man efter många års hårt arbete kryddat med livserfarenhet. Gärna lite utbildning i botten också.

När jag växte upp så var vi många i gänget som sysslade med musik. Vid sidan av bandy och fotboll så hängde vi i kyrkan. Rockband, blåsorkestrar, ungdomskörer och seniorkörer fyllde kyrkans alla utrymmen. Några av oss spelade smal jazzrock där synkoperna och de komplicerade rytmerna blev vårt signum. Andra ville hellre ha distade gitarrer och dubbla baskaggar. I den ena gruppen var vi korthåriga medan kompisarna i det andra bandet hade långt hår ner till knäna. Det gemensamma var att det lät så där. Det viktigaste var trots allt att kreativiteten flödade och alla fick vara med. I ungdomsvåningen, i städskrubben och i kyrksalen pågick ofta ett intensivt övande och filande. Alla var stjärnor, utan poäng och snabba bedömningar. Då, på 80-talet, fick vi alla lira. Det var bara att hänga med och på söndagens gudstjänst var det gig inför en fullsatt och förväntansfull kyrka. Jazzrockarna och rockgitarristerna sammanstrålade och utgjorde ett gemensamt kompband till pensionärskören. Ung och äldre, kort- och långhårig. Brobyggning över generationsgränserna.

Många hävdar att en stor del av våra begåvade musiker ofta har en koppling till kyrkan. Jag håller med. Kyrkan har alltid varit en plats där musik i alla dess former varit central. Mångfalden, variationen och den förlåtande inställningen till ibland ostämda gitarrer och tutande trumpeter är påtaglig. Sammantaget ger detta i längden många stjärnor. Förhoppningsvis inga tillfälliga stjärnor utan musiker som är passionerade och drivs av uttrycket.

Poängsättning i tv i all ära men det är olyckligt om kommande generation på allvar börjar tro att framtiden som musiker avgörs av Idoljuryn, eller att yrket som konditor måste passera någon ”baka kaka”-tävling. Det vi trots allt kan vara säkra på är att ett lågt betyg i kombination med en utskällning inte skapar talanger. Möjligtvis underhållning.

Eller färre framtida musiker.

/Peter Stolpestad (Blekinge Läns Tidning 20151017)

 

 

Publicerad i kategorin: Krönikor 2015