Krönika: Du gamla, Du fria

(juli 2014)

Krönika: Du gamla, Du fria

”Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord”. Trots att fotbolls-VM ebbat ut, tyvärr utan svenskt deltagande så fortsätter jag att fundera på olika nationalsånger. Länder och kulturer är olika, vilket naturligtvis avspeglas också i nationalsångerna.

Den svenska nationalsången med sina fyra versar inkluderar våra grannländer och dessutom smyger textförfattaren till den fjärde versen in Gud lite försiktigt. En nationalsång känns bekant för att vi hör den ganska ofta. Nationalsånger är ofta heroiska och gör sig bäst i ett stadigt marschtempo och med smak av framtidstro och förhoppning.

En av mina favoriter är den tyska, komponerad av August Heinrich Hoffmann von Fallersleben, 1841. Von Fallersleben var bland annat professor i tyska vid universitetet i Breslau och melodin hämtade han från Joseph Haydn och hans ”Kejsarkvartett” opus 76 och är i sin orginalform för stråkkvartett riktigt bra. Joseph Haydn kan vi lätt placera bland musikhistoriens champions league, enligt mitt tycke ”top nodge”. Texten till den delikata tyska nationalsången är som sig bör stolt, segerviss och självsäker i sin karaktär. Tack vare de framgångsrika idrottarna och nu senast då det tyska fotbollslandslaget visade var skåpet bör stå så har Tysklands nationalsång ekat flitigt på arenorna.

En annan favorit är den italienska. Den påminner av naturliga skäl om en kör i någon av Puccinis eller Verdis operor det vill säga något mer sydueropeisk i sin karaktär, sprättigare och allmänt lättare i uttrycket. De andra ländernas hymner som vi sällan hör, hur är de? Förmodligen jättebra. Storbritannien, Frankrike, Luxemburg, Schweiz och Israel är exempel på andra som hamnar på min tio i topp. Musik vi känner igen är lättare att ha en relation till än till det nya och okända. Det outforskade är å andra sidan det som utvecklar oss och ger nya perspektiv.

Louise Ahlén skriver i fjärde versen: ”Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd, för Sverige, den kära fosterjorden. Jag byter Dig ej, mot allt i en värld. Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden”. Richard Dybeck, upphovsmannen bakom vår nationalsång skrev ner sina tankar till en helt vanlig folkmelodi som han upptecknade på 1800-talet och räknade nog inte med att traditionen skulle göra hans sång till en nationalsång men så blev det.

VM är över men minnena från straffläggningarna lever kvar. Den tyska nationalsången kommer säkert höras vid nästa VM och vi hoppas alla att då också få höra den svenska. Kom igen nu Sverige, du gamla du fria.

/Peter Stolpestad (publicerad i Dagen 20140729)

 

 

Publicerad i kategorin: Krönikor 2014