Krönika: Marinens Musikkår – i trehundra år till

(2017)

Krönika: Marinens Musikkår – i trehundra år till

1996 klev jag in hos Marinens Musikkår för första gången. Då som tjugosexåring visste jag inte mycket om Karlskrona och Blekinge, än mindre om marscher, turnéliv eller nedläggningshot. Nu tjugo år senare har jag spelat musik från jordens alla hörn, jag har turnerat och sett många platser och dessutom upplevt yttre hot mot kåren ungefär vart fjärde år. Marscherna har aldrig klingat så bra som nu. Turnerandet går som tåget och inte ett enda hot om avveckling har lyckats överlista oss. Nu kastar jag loss, hissar flaggan och lämnar gänget. I april tillträder jag som länsmusikchef i Östergötland.

Att jobba i en orkester är som att vara en viktig och betydelsefull kugge i ett hockeylag. Din insats som målvakt, back, trumpetare eller klarinettist betyder allt. Vare sig det är träning, repetition eller konsert så hänger resultatet på dig och lagkänslan byggs allt starkare när applåderna från fansen ekar. Mil efter mil i turnébussen, timmar av lobbyhäng på allehanda hotellkedjor och tjugo år av dagligt repeterande har satt sina spår.

Med Marinens Musikkår har jag fått spela en enorm mängd av varierad repertoar. Ny musik, gammal musik. Svängiga låtar och klassiska låtar. Konserter för barn och pensionärer, konserter i krigszoner och i glassiga konserthus. Vi har besökt platser som Kosovo, Bosnien, Afghanistan, St Petersburg, Quebec och Nice och vi har givetvis regelbundet spelat i Eksjö, Karlsborg, Halmstad, Skövde och Stockholm. Var vi än har dundrat in så har vi mottagits med öppna armar. Det är klart att självförtoendet stärkts i en sådan vardag och främst i stunder när överlevnadskamper alltid slutat med seger.

2014 skulle nycklarna ha lämnats in, uniformerna skulle hängas upp på galjen för gott och det sista ackordet skulle vara spelat på hösten. Vi drog igång en mobilisering som handlade om att få med så många beslutsfattare som möjligt för att få dem att förstå vidden av förslaget om nedläggning. Till slut stod alla på vår sida och sa samma sak. Vändningen kom när statsrådet Enström (m) sa att musikkåren inte skall läggas ner utan man lovade att titta vidare på frågan och sedan när statsrådet Hultqvist (s) sa att musikkåren ska vara kvar, punkt slut. Stöd från två separata regeringar, dubbel seger. När det sedan visade sig att pengarna lades tillbaka, det vill säga ingen annan del av Försvarsmakten blev drabbad så kändes det som att Gud hade ett finger med i spelet. De tuffa killarna som jobbade för en nedläggning grävde ner sina stridsyxor och erkände att vi hade drivit överlevnadskampen på ett exemplariskt sätt.

Nu kan jag inte annat än önska mina kolleger i kåren en framgångsrik tid framöver. Vår och sommar närmar sig vilket innebär musik på gator och torg och det som en militär musikkår ofta lyckas med, till skillnad mot större orkestrar och institutioner är att man med enkla medel når en bred publik av vanligt folk. Marinens Musikkår lär se till att den långa obrutna traditionen får fortsätta vara obruten, i minst trehundra år till.

/Peter Stolpestad (Blekinge Läns Tidning 20170215)

Publicerad i kategorin: Krönikor 2017