Krönika: Musik kan öppna dörrar

(2012)

Krönika: Musik kan öppna dörrar

Jag har alltid tyckt om att gå till jobbet. Det är en förmån att få musicera på arbetstid, att glädja en intresserad publik och att få vara en del av ett viktigt uppdrag. Vissa dagar är av naturliga skäl mer spännande än andra. Som musiker i Marinens Musikkår är arbetsdagarna ofta väldigt varierande. Hundra resdagar per år kan ibland kosta på men det som en konsert kan ge tillbaka till oss utövare överväger det som ibland är slitigt. Musikkårens huvuduppgift är bland annat att tillgodose statsmakten med musik vid ceremonier, högtider och som i tisdags vid gudstjänsten då Riksmötet öppnades. I år var det lite extra spännande för mig som pingstvän eftersom pastor Niklas Piensoho från Filadelfia fick åtta viktiga minuter till predikan. Piensoho, som alltid tydlig, rak och med ett angeläget budskap om ett ledarskap med Jesus som förebild gjorde det riktigt bra. Det märktes inte minst på reaktionerna efteråt. Bravo Niklas! Det som också tog tag i mig under gudstjänsten var den fantastiska musiken. Jag tänker inte i första hand på när vi spelade Passacaglia av Lars-Erik Larsson eller Festspel av Hugo Alfvén utan på den otroligt sensitiva och samsjungna S:t Jacobs Kammarkör och på de väl utvalda psalmerna som skapade en fantastisk musikalisk helhetsupplevelse. Den inledande psalmen ”Sänd av himlens sol en strimma” komponerad 1642 av tysken Heinrich Albert satte en högtidlig ton i gudstjänsten. När sedan kammarkören sjöng Te Deum av Sven-David Sandström från 2008 så stannade tiden för ett ögonblick. Sandströms förmåga att skapa körverk där dissonanser känns som bomull tilltalar mig. Förmodligen gillade inte bara jag detta, utan även kungligheter, ministrar och generaler verkade berörda av en stunds gudomlig närvaro. Musiken öppnade dörrar, precis som predikan och alla gudstjänstbesökare fick nog med sig en behaglig dos av Gud, i alla fall något mer än hos Humanisternas alternativa samling. Ganska ofta imponeras jag av den musikaliska tyngden med lite extra tuggmotstånd som finns inom Svenska Kyrkan. Säga vad man vill om en vacker kyrkorgel men när domkyrkoorganist Mattias Wager öser på inför en fullsatt Storkyrka, eller när S:t Jacobs Kammarkör fyller kyrkorummet med perfekta stämmor så blir man berörd, nästan lite omskakad av stundens allvar och av de väl valda tonerna. Som pingstvän och hemmahörande där vi ofta använder oss av ett annat musikaliskt uttryck så inser jag att viss musik bara funkar som det ska. I tisdags funkade musiken som den skulle. Rakt igenom. Det var inget glättigt och påklistrat utan seriöst och professionellt i en positiv bemärkelse. Den gav oss tröst, skapade spänning och pekade på Guds storhet och omsorg. Innan vi i musikkåren spelade utgångsmusiken, Festmarsch av Hugo Alfvén, så avslutade församlingen med att sjunga psalmen från 1784 ”Gud från ditt hus” varefter riksdagens nya arbetsår startade i riksdagshuset.

/Peter Stolpestad (publicerad i Världen idag 20120921)

 

 

 

 

.

Publicerad i kategorin: Krönikor 2012