Krönika: Musik, musik och åter musik

(2012)

Krönika: Musik, musik och åter musik

Finns det något som berör så som detta fantastiska fenomen? Musik kan vara likt mjuk bomull som en symfoni av Mozart, dramatiskt som hos Stravinsky, bara jobbigt som påtvingat skval på Rix FM eller beröra hela min varelse som en enkel lovsång till Gud. Oavsett om vi tycker si eller så, så är musik ett ämne vi förhåller oss till, speciellt vi kyrkvana. Vad vore alla sommarens välbesökta konferenser utan musikens nyanser som alla pekar på vår store Gud, musikens skapare och mästare?

Jag tänker på Gull­branna, Nyhem, Europa­konferensen, Frizon och alla de andra konferenserna som tillsammans visar på musikens variationsrika färger och former. Akustiska gitarrer, fioler, trumpeter och trummor, alla dessa olika instrument i den musikaliska verktygslådan visar att när vi musicerar till Guds ära så är det bara fantasin som sätter gränser. Gud, vår evige Gud kan ju äras med vilka toner som helst. Om jag gillar det eller inte är en helt annan sak. Tonsättarens ärliga lovprisning till Skaparen är hans sätt att uttrycka sig.

Jag slås efter en konferenssommar som denna vilken kreativitet och uppfinningsrikedom det finns runt om i kyrkor och kapell. Det uttjatade uttrycket ”det var bättre förr” känns alltmer dimmigt när jag ser och hör alla de fantastiska musiker vi har i kristenheten och som är dedikerade sitt uppdrag.

Det var mycket som var bra förr men inte bättre generellt sätt, däremot annorlunda. Förr var det inte ovanligt med stråk-, träblås- och brassinstrument innanför kyrkans väggar. Smattrande trumpeter och mjuka flöjter samsades i församlingarnas musikliv.

Nu blir vissa av dessa instrument tyvärr mer sällsynta, en frukt av ett minskat intresse på våra musikskolor. Fagott, vad är det? säger dagens unga. De vet än mindre hur fagotten låter. Inte undra på det. Hur skulle det bli om vi släpper loss kyrkans musikkreatörer ännu mer, inte för att de i första hand ska visa upp sig och få applåder utan för att vi med deras toner ska få visa på Guds storhet? Var någonstans samsas olika människor bättre än i våra kyrkor? Musik från olika kulturer och traditioner är en oerhörd tillgång för oss alla. Om de musikaliska uttrycksformerna får frihet så kommer ännu fler hitta till och känna sig hemma i våra gudstjänster. Snacka om musikalisk mångkulturell mångfald.

Jag har sedan 2007 haft ett musikkonsultuppdrag åt Pingst och tycker mig kunna se att med uppmuntran och hejarop så kommer skaparglädjen i gång och nya idéer föds, musik skrivs och skivor produceras. Mina bokhyllor fylls varje vecka av nya cd-skivor från musiker som jag ibland hört talas om. Det som trots allt fascinerar mig mest är alla de nya bekantskaper som dyker upp i brevlådan. De finns, de som skriver låtar! Bättre förr? Nej. Det som gäller nu är att förvalta skaparkraften och låta sommarens konferensmusiker och alla andra musiker få fortsätta utvecklas och utveckla musiklivet i den stora gemensamma orkestern.

/Peter Stolpestad (publicerad i Världen idag 20120901)

Publicerad i kategorin: Krönikor 2012