Krönika: Om vi någonsin behöver musik, så är det nu

(2015)

Krönika: Om vi någonsin behöver musik, så är det nu

Musiker och konstnärer har i alla tider förmedlat tröst och hopp i svåra stunder. Kreativa uttryck känns angeläget när vi nu blickar ut över Europa. Just nu är det också skakigt även runt några av Nordens orkestrar trots att behovet av levande musik aldrig varit större.

Esbjerg, Västerås, Horten, Harstad är exempel på platser där det blåser orkanvindar över den lokala kulturen. I Esbjerg och Västerås har man tack vare påverkansarbetet klarat att påvisa sitt existensberättigande. I Norge pågår just nu en intensiv diskussion kring landets fem militära musikkorps. Förutom i Horten och Harstad så är man också orolig i Trondheim, Bergen och Oslo. Det handlar om att omfördela pengar och försvaret tänker sig mindre medel till sin kultur och mer till sin operativa verksamhet vilket egentligen inte är så konstigt. Däremot är det en tragisk utveckling när levande musik inte blir en självklar del i samhället.

Är det någon gång vi behöver musik, och då inte genom ett trettiosekunders klipp på nätet utan på riktigt, så är det nu. Att gå på konsert eller på en konstutställning blir ett viktigt avbrott i nuet, som en tydlig kontrast till den just nu bitvis uttröttande nyhetsrapporteringen från verkligheten.

Under min uppväxt lirades det musik så gott som överallt. Det fanns ingen Youtube, inga snabba klipp på Facebook men vi hade skolorkestrar, musikskolor och engagerade outtröttliga ledare. På lördagarna transporterade vi våra instrument mellan garagebanden på pappas skottkärra. Cymbalerna ekade i grannskapet och det var ingen som tyckte det störde eftersom det var viktigt för oss. Kreativiteten flödade och vi blev ständigt uppmuntrade. Föräldrar och syskon hejade på trots att ljudet som uppstod mest liknade oorganiserat skrammel.

Vi hade också levande förebilder. Några fanns på vinylskiva och andra hörde vi live. Till exempel på Skeppsholmsfestivalen dit Mike Stern kom och lirade jazz så tiden stannade. Jag minns också alla de konserter med Radiosymfonikerna och Esa-Pekka Salonen. Jag satt på sidoläktaren oftast med näsan ner i ett litet partitur för att lära mig mer. Levande musik, inget slog det då. Inte idag heller.

Sparpaketen som vilar över musikkorpsen i Norge kan få katastrofala följder om de blir verklighet. Just nu funderar ministrar på vad som kan sparas bort genom ett pennstreck. Ett lands välmående handlar inte bara om att det skall finnas fungerande vägar, vård och rättsväsende utan även om det som bygger upp oss andligt och själsligt. Hade jag inte haft närheten till levande musik så kanske jag inte hade valt musikeryrket. Inspirationen har jag fått av andra och den vill jag dela vidare till nästa generation.

Snart är det december, vilket betyder advent och sedan jul. Vad vore denna tid utan de välkammade kyrkokörerna och de blänkande trumpeterna? Vad vore december utan julkonserterna och adventsångerna? Nu hoppas vi att Norge får behålla sina musikkorps som en investering för framtiden och som en välbehövlig julklapp för fortsatt levande musik.

/Peter Stolpestad (Blekinge Läns Tidning 20151123)

 

Publicerad i kategorin: Krönikor 2015