Krönika: Som en örats skogspromenad

(Februari 2014)

Krönika: Som en örats skogspromenad

”Nordkoster, sydost, elva meter per sekund.”

Ibland lyssnar jag på sjöväderrapporten på radion. I bilen på väg till jobbet kopplar jag ibland av med information som ”Falsterbo, syd, tretton meter per sekund” eller ”Hanö, syd, tolv meter per sekund”.

Det talade ordet inger ett slags monotont lugn. Kanske oviktig sådan för en landkrabba som jag men rejält avkopplande innan en ny arbetsdag drar igång. Sjöväderrapporten blir en skön kontrast till allt annat. Många radiostationer känns för mig inte så lockande, mest påtvingad musik som omges av kortfattat svammel. Kanske börjar jag bli gammal, men musik för mig är sällan något jag konsumerar som bakgrundsljud. Jag föredrar mer aktivt lyssnande och då vill jag gärna välja själv.

Det talade ordet kan precis som viss musik, där man repeterar få mönster om och om igen för att sedan variera sig något litet, skapa lugn och även spänning. Minimalistiskt och repetitivt. Det gillar jag.

”Utklippan, sydväst, sex meter per sekund.”

Få radiokanaler har tid att spela en hel pianokonsert av Rachmaninov eller en komplett sats ur en symfoni av Brahms. De allra flesta bygger upp sina program runt kommersiella treackordslåtar på tre minuter för att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Tråkmånsar som jag slår då över till annan kanal eller sätter inte på radion över huvud taget. Tystnad är guld. Gott om tid en brist­vara. Tyvärr verkar stillhet bli alltmer sällsynt.

När jag väl lyssnar på musik då lyssnar jag. Det innebär att det däremellan är viktigt med tystnad. Gång på gång återvänder jag i mitt lyssnande till Beethovens symfonier, Stravinskijs balettmusik eller Messiaens pianoverk. Dessa tre har skapat musik med olika färger. Gemensamt är dramatiken och variationen mellan det sångbart vackra och det bombastiska. Ibland vill jag gärna skaka om hela tillvaron med musiken och ibland bara höra några få toner. Det måste också få vara tyst. Som en slags örats skogspromenad där det enda som hörs är de egna stegen.

Som yrkesmusiker med en spelning var tredje dag så behöver jag ofta ljudmässig stillhet. I långa eller korta bilresor så är det talade ordet en bra följeslagare. Att ladda batterierna utan musik är en bra framgång. Det gäller att vara sparsmakad med toner för att ha ork att sätta tonerna med full kraft där de behövs. Fem minuters väderobservation som alternativ till tystnaden blir den uppladdning som räcker.

”Kuggören, syd, tolv meter per sekund.”

/Peter Stolpestad (publicerad i Dagen 20140205)

 

Publicerad i kategorin: Krönikor 2014