Krönika: Tystnaden är viktigast för en musiker

(januari 2015)

Krönika: Tystnaden är viktigast för en musiker

Som yrkesmusiker i över tjugo år är jag en allätare i mitt musiklyssnande. Suggestiva rytmer från någon av Stravinskijs baletter, sväng från ett soulband med rötter från amerikanska västkusten eller bara ett fåtal toner på pianot kan ofta vara det som lockar och triggar igång lyssnandet. Ibland enkelt och avskalat och ibland svårtuggat likt den nyttigaste broccolin. Musik är inte för mig ett bakgrundsljud eller något som bara låter. Musik är inte heller det som bara fyller ut vissa radiokanaler när jag helst vill höra någon som berättar något. Nej musik väljer man med omsorg och för speciella behov. Ibland passar röj och ibland det sparsmakade.

I min vardag är det musikaliska utövandet en mix av parader och ceremonier, konserter och fullsatta konserthus. Den musikaliska mångfalden är ett måste för att få ny inspiaration. Ungefär som att lära känna nya människor från olika kulturer eller som att bli bjuden på någon exotisk maträtt för första gången. Utmanande, spännande och utvecklande. Vi musiker drivs av ständigt nya utmaningar. Våra följare, publiken vill också ha nytt i kombination med något som känns igen. Med andra ord, mångfald och variation.

Nuförtiden vill många säga så mycket så ofta som möjligt och gärna på kort tid. Extra många ”gilla” blir det givetvis om det som sägs och görs också syns på sociala medier. Att synas och höras i bruset av allt annat blir ständigt en tuff match att ställa upp i. Musik i form av idoldyrkan och med fokus på utröstning är kanske inte det som kommer att bestå i längden. Däremot tror jag på äkta och ärligt musikaliskt uttryck och för mig får det då gärna låta hur som helst. Det är fritt att komponera likt Bach, Mozart eller Stravinskij. Fantasin är det enda som kan sätta gränsen. Att få skapa fritt är mer aktuellt än någonsin dessa dagar. Om det blir tummen upp hänger som sagt på mottagaren. Det går också bra att stänga av eller dra ur sladden.

Mitt i allt som sägs och hörs så finns ett ständigt behov av lugn och ro. Om inte musiken passar eller bara känns påträngd och jobbig så blir tystnaden allt mer angelägen. Tystnaden, nutidens bristvara nummer ett är många gånger det vi trots allt lägtar mest efter. Så även jag. Tystnaden i en vardag full av ljud är värd guld och gröna skogar. Oönskat ljud kan lätt bli en slags miljöförstöring. Likt en tjatig dammsugare eller en envis glassbil.

Livet som musiker består av ett ständigt upp- och nedpackande, inövande och framträdande, applåder och hejarop. Förbereda. Utvärdera. Resor hit och dit för en ständigt ny publik som för det mesta gillar det man gör. För att kunna prestera på topp så behövs stunder av återhämtning, som för en sprinter där vila är A och O vid sidan av tränandet. Inget ljud alls är nog trots allt bästa uppladdningen för oss musiker.

/Peter Stolpestad (Blekinge Läns Tidning 20150117)

 

Publicerad i kategorin: Krönikor 2015