Artikel: Pingströrelsens blåsorkestrar del 2

(2017)

Artikel: Pingströrelsens blåsorkestrar del 2

Frälsningsarmén har i alla tider stått i fronten med sina blänkande kornetter och välpressade uniformer, men det har också funnits en tid då varje pingstkyrka stoltserat med minst en blåsorkester.

Om orkestern i Elimförsamlingen i Säter läser vi Ingemar Leanderssons ord: ”Jag var 16 år och började spela baryton. Initiativtagare och ledare blev Stig Evertsson. Det inköptes instrument för en summa av 1 950 kr.”

Vi kan också läsa om hur det gick till i Göteborg och Smyrnas blåsorkester: ”Första spelningen skedde den 1 maj 1944, Jörneman dirigerade med trumpeten. Han fick göra två inslag, första gången hände inget. Jörneman bad om ursäkt, andra gången fungerade det. Olov Jörneman gick under smeknamnet ’Trumpet-Olle’. En del pojkar i blåsorkestern bodde i förstäder till kyrkan. Olle åkte runt och samlade upp dem i bil, sedan körde han hem dem efter avslutad övning.”

När jag bläddrar igenom Sven Harryssons kompendium ”Pingstförsamlingarnas blåsorkestrar del 2” så konstaterar jag att rörelsen kan skryta med att man haft över tvåhundra orkestrar. I dag ser landskapet annorlunda ut. Kultur- och musikhög¬skolor liksom de stora musikinstitutionerna präglas av ett minskat intresse. Sven Harrys¬sons kompendium ska ses som en intressant historisk dokumentation av en tid som präglat hela den kyrkliga musiken i Sverige.

Enligt författaren så startade Birger Burman 125 blåsorkestrar och Eric Ulke 100 stycken. Sven Harryssons gedigna arbete blir inte bara en spännande läsning för alla som tycker om historiska bilder och anekdoter, boken ger också en tankeställare och kanske en önskan om fler levande orkestrar.

/Peter Stolpestad (publicerad i Dagen 20170405)

Publicerad i kategorin: Artiklar 2017